Legend och livet

Jag hatar verkligen att hata, men jag kan inte annat än känna denna känsla för f-kassan  Pratade med min handläggare idag och fick veta att jag fått avslag på sjukpenningen. Sista dagen blir 14/8. Meningen nu är att jag ska gå till arbetsförmedlingen på måndag, men jag har istället begärt föräldrapenning. Har kollat upp med f-kassan och min SGI ska vara skyddad för framtiden. Så fr o m måndag är jag inte sjukskriven längre och betraktas som frisk. Helt otroligt vad snabbt det gick  De ger mig ångest med sitt brev och så några veckor senare är man friskförklarad  Handläggaren hade pratat med min läkare i början av juni, men inte haft en tanke på att meddela mig detta så att jag kunde ha fixat nytt läkarintyg. Är även besviken på min läkare som inte försvarade mig. Hon svek mig på slutet  Kändes ju så bra med henne under de dryga två åren som hon var min läkare.

Handläggaren som tog beslutet var samma som jag träffade i februari och som var så genomtrevlig. Men som jag sagt tidigare litar jag inte ett dugg på f-kassan och vad dem säger. Jag har läst igenom mina gamla läkarintyg och ser att läkaren vid två tillfällen uttalat sig likadant som i sista läkarintyget och då var det inga problem! Och inte hade hon ett dugg tagit hänsyn till det jag skrivit i brevet. Helt bortkastat att lämna åsikter. Jag har möjlighet att överklaga beslutet och kommer att ha lite tid på mig. Ska träffa nya läkaren 30/8, får se vad han har att säga. Kommer inte lita ett dugg på läkaren heller känner jag just nu  Målet nu är att efter föräldraledigheten söka jobb och slippa ha med f-kassan att göra annat än när det gäller tillfällig föräldrapenning. Det är målet, men vad verkligheten blir har jag ingen aning om. Kan ju inte hux flux inbilla mig att jag kan börja söka jobb på heltid... Önskar att jag slapp hela skiten.

Nu när jag vet att min SGI är skyddad och jag tack och lov har rätt att ta ut föräldrapenning ska jag faktiskt njuta lite av att det kommer stå föräldrapenning istället för sjukpenning i nästa utbetalning Nu får man väl bara hoppas att det inte blir strul med utbetalningen av föräldrapenningen då jag söker med så kort varsel  Gillar inte om det blir strul med pengarna... Gillar inte när f-kassan strular överhuvudtaget. Bläh! Gillar helt enkelt inte f-kassan överhuvudtaget...

Jag väntar ivrigt på att maken ska komma hem på tisdag och fixa det nya golvet till vårat sovrum så att vi kan inreda där och flytta in. Just nu sover vi i bebisens rum. Nu har vi fixat ben till sängen så att jag slipper ha så krångligt att ta mig upp på morgnarna  Bebisens rum är som ett förvaringsrum just nu och jag vill få klart där inne. Är så boasugen  Inreda där inne och göra det bebisredo. Vårat sovrum har maken målat. Det blev färgen Elegance, ljusgrå. Har vi aldrig haft tidigare. Våra tidigare sovrum har varit mörka så vi tyckte det var dags för ett ljust nu. Golvet är också ljust. Det kommer att bli jättefint.

Idag har jag förlängt mitt mobilabonnemang med 24 månader + ny mobil. Blir en rosa Sony Ericson X10 mini. Är less på Nokias dåliga batteritid nu... Dels gjorde jag detta för att mobilen håller på att lägga av och dels vill jag byta nummer då jag vill bryta med en gammal kontakt som ringer stup i ett. Denna person är en så kallad energitjuv som bara får mig att må dåligt. Jag har bestämt mig för att avlägsna sånt ur mitt liv som inte är bra för mig. Och denna person är definitivt inte bra för mig. Om hon får veta att vi flyttat hem till småland samt att jag väntar barn skulle hon ringa stup i ett och säga att hon ska komma och hälsa på. Och så är var och varannat ord en svordom när hon pratar. Jag tycker det är jobbigt att prata med folk som svär hela tiden. Det har inget med min tro att göra. Jag bara ogillar svordomar. Speciellt på finska... Nu hoppas jag bara på att få ett lika smidigt mobilnummer som jag haft i flera år. Annars får jag problem att lära mig den utantill

Maken åkte till jobbet i morse. Idag verkar definitivt vara en regnig dag. Blir nog en innedag med grabbarna. Bara sitta och mysa framför tvn

Vi börjar väl så smått komma in i lite vardagsrutiner. Maken började jobba förra tisdagen. Han har idag efter några dagars ledighet åkt till jobbet igen och kommer hem på onsdag morgon. Målet nu är att senast nio ska barnen sitta och äta frukost. Om bara två veckor börjar N sin inskolning på förskolan och om tre veckor börjar V i sin nya skola. Maken är hemma när N börjar, men inte när V gör det, så jag får vara med hans första dag i skolan.

Sommaren har gått fort. Fatta att det redan är första augusti... Nu kan jag säga att bebisen är beräknad att komma nästa månad  Nästa månad är det ett år sedan svärfar fick stroke och ännu har han lång väg tillbaka... Det är skönt att bo så nära dem. Vi träffades senast i lördags då vi firade svärmor som fyllde år. Nu hoppas jag bara att mina föräldrar tar sig i kragen när pappa går i pension i oktober och flyttar ner hit. Jag orkar inte med att åka fram och tillbaka längre. Är inte alls pigg på att flänga runt med tre barn...

Vi hamnade i händelsernas centrum när vi var på semester i Norge 18-22 juli. När bomben detonerade var vi ca 500 meter därifrån inne på Försvarsmuseet. Vi trodde det var en specialeffekt de hade när vi tittade på minor och bomber från andra världskriget. Först när vi kom till kassan fick vi veta vad som hänt. Våran bil stod parkerad rätt nära regeringskvarteren, så det var nervöst att gå dit. Vi var beredda på att fönster kunde vara krossade och att vi kanske inte ens fick gå dit. Vi hade tur och kom smidigt ut ur Oslo. Fy vad nervöst det var och man fick hålla sig lugn för barnens skull. Holmenkollen som vi tänkt besöka vår sista kväll i Norge blev aldrig av då de hade stängt pga bombattentatet. Jag följde nyheterna på nätet för att få veta mer och läste om skjutningen på ön. Helikoptrar åkte i skytteltrafik hela natten. Det var så hemskt att läsa nästa dag hur många ungdomar som dödats...

Samma dag som vi kom hem öppnade jag ett brev från f-kassan. Där stod de att de inte var nöjda med vad min läkare skrivit i senaste läkarintyget och de bedömde att jag eventuellt kunde börja jobba och bara kunde få sjukpenning till 13/8. Jag har till 5/8 på mig att lämna in synpunkter och det har jag gjort i form av ett fyra sidor långt brev. Det bästa för att få fortsatt sjukskrivning för mig vore att fixa nytt läkarintyg från förra läkaren, men hon gick ju i pension strax efter mitt sista besök i maj... Nya läkaren har jag fått tid hos 30/8. Jagt blev orolig för min föräldrapenning och kollade upp det. Jag behåller den och de kan inte röra den. Om jag inte får fortsatt sjukskrivning efter 13/8 blir jag nollad och får därmed ingen tillfällig föräldrapenning om jag inte skriver in mig på arbetsförmedlingen direkt. Men det kommer jag inte att göra för då tar jag ut föräldrapenning innan barnet fötts istället. Det har man rätt att göra 60 dagar innan beräknat datum. Visst är det surt att behöva "förlora" föräldrapenningdagar flera veckor innan barnet fötts, men det finns inte en suck att jag kan börja jobba om två veckor... Och nu är det hux flux inte längre fråga om arbetsträning utan riktigt arbete. Tydligen är jag helt plötsligt frisk nog att klara ett vanligt jobb. Jag sa ju att jag inte tror ett skit på vad f-kassan lovar. Att jag satt där i februari och fick skriftligt på att jag får vara hemma hela graviditeten var inget jag trodde på, men nu när det hade gått så lång tid hade jag faktiskt vågat pusta ut. Det är just det de vill. Att man ska tro att allt är lugnt och så hugger de till. De har inget hjärta, inga känslor. De ser inte människan bakom sjukdomen. Läkare som man aldrig ens träffar bedömer om en person är frisk eller sjuk. Helt sjukt om du frågar mig

Som om detta inte var nog fick jag veta på glukosbelastningen i torsdags att jag har graviditetsdiabetes... Så inga sötsaker på några veckor. Förhoppningsvis försvinner detta efter att bebisen kommit. Vet nu att jag har ökad risk för att utveckla diabetes längre fram i livet. Har ju redan det i och med att det finns åldersdiabetes på min pappas sida. Jag tar en dag i taget och hoppas på att detta försvinner om några veckor... Idag ska jag till dietist och få mer info för jag har ingen aning om vad jag ska äta. Imorgon ska jag till förlossningen (av alla ställen) och få blodsockermätare för jag måste kolla blodsockret två gånger/vecka och rapportera in. Kul?  Men det kunde varit värre. Gjordes ett tillväxtultraljud i torsdags och bebisen växer som den ska. Ska göra ett nytt ultraljud om en månad. Idag ska pojkarna följa med mig, men imorgon kommer svärmor hit och tar hand om dem. På torsdag är det dags för besök hos barnmorskan igen.

Jag börjar känna mig otymplig nu och frustrerad över att jag inte orkar/ kan göra så mycket. Och så vill de att jag ska börja jobba. Ett skämt  Vi började riva ner tapeterna i vårat sovrum igår. Hela familjen, även barnen helt frivilligt  Självklart är det sån där tapet under som sitter stenhårt. Lite putt är jag för att jag inte är lika smidig som vanligt och inte kan ta i med full styrka när jag skrapar bort tapet. Men jag ska fortsätta idag. Med lite tur hinner jag och pojkarna bli färdiga tills maken kommer hem...

Jag ska väcka barnen om en timme. Sen äter vi frukost och jag ska kolla vad som ska veckohandlas. Sen kör jag igång med tapetrivandet och kommer att hålla på tills det är dags för lunch. Hinner köra två timmar efter lunch med innan det är dags att åka till dietisten. Efter dietistbesöket ska vi handla. Då vet jag lite mer vad jag ska handla för mat till mig själv. När vi kommit hem fixar jag middag och sen blir det väl ännu mer tapetrivning. Vila får jag göra när barnen är nattade vid nio... Får så dåligt samvete för att jag inte kan göra så mycket så jag biter ihop och jobbar på ändå. Jag är nog väldigt påfrestande att leva med just nu. Allt var tipptopp tills vi kom hem från Norge och jag läste brevet från f-kassan och då kunde jag i allafall lugna mig själv med lite choklad. Nu har jag inte ens det att ta till. Jag tappar lätt humöret, missuppfattar vad maken säger och blir sur. Men det kunde varit värre. När jag tänker på de anhöriga i Norge och i de länder som drabbades känns mina problem som små bagateller. Och jag är tacksam över att vi inte drabbades medan vi var i Oslo. Dagen innan gick vi förbi regeringsbyggnaden. Inte hade man en tanke på att något sånt kunde hända. Världen är full av galningar och människor med sjuka ideer och åsikter. Det är tragiskt vart vår mänsklighet är på väg...